Den Australiska terriern är en liten strävhårig hund, som ska göra intryck av spänst och styrka. Vikten ska vara ungefär 6,5 kg och mankhöjden cirka 25 cm. Öronen är spetsiga och uppstående. Färgen är för det mesta "blue & tan" (blåsvart och brun), men även hel röda och sandfärgade hundar finns. Pälsen ska vara rak och sträv överallt, utom på huvudet där den växer i en silkeslen tofs.

Aussien är en liten, vaksam, pigg och glad hund. Tuff och trofast, mycket envis och nyfiken. Den är barnvänlig, full av energi ute men stillsam inomhus. Det är kraftiga, friska och lättskötta hundar och deras enda krav är mycket kontakt med ägaren och förhållandevis mycket motion för att vara en så liten hund. Den Australiska terrierns historia antas börja under kolonisationen på 1800-talet då emigranter från England och Skottland  kom till Australien. Det var inte bara människor som anlände med båtarna utan de hade även med sig husdjur och däribland småhundar. Dessa blandades med landets egna strävhåriga black and tan terriers. Deras uppgift var, förutom sällskap, att vara ett ”allt-i-allo” på gårdar och i gruvor. De skulle klara allt från att vakta gården till att bekämpa skadedjur.  

Genom att Australien är ett så stort land så utvecklades många typer av rasen, något som märks även på dagens Aussies. Det förekommer variationer i storlek, pälskvalitet, färg. Aussien hör helt klart till terriergruppen och är inte en dvärghund. Den skall som övriga terriers vara en vaken, modig och robust individ. Det finns otaliga historier om aussiens företagsamhet och den är känd för sin vaksamhet och vighet. Dess krage skall vara till skydd mot ormars angrepp och den är en duktig råttjägare. Rasen är också en mycket god hoppare och tar sig lätt över stora vallar och djupa diken. Rasen är väldigt fäst vid sin familj och passar dåligt som kennelhund eller hos den som arbetar hela dagarna. Ett speciellt kännetecken för den vuxna aussiens sinnesstämning är öronen. De visar sin välvilja genom att stryka öronen bakåt och det får inte förväxlas med andra känsloyttringar. Den är också en bra vakthund trots sin ringa storlek och noterar kvickt faror som hotar. Det är ingen skällig ras, men dess skall är kraftigt i förhållande till storleken, både då den vaktar, eller skäller av glädje när någon bekant kommer.  

En viss del av jaktinstinkten finns kvar och aussien tar gärna en språngmarsch efter en katt eller hare. Den springer dock sällan så långt bort att man inte ser den. Rasen är ingen bekväm liten soffhund, även om den gärna ligger och sover i soffan timmar i sträck efter större aktiviteter. Australisk terrier lever i skuggan av många andra "söta" raser, vilket har den fördelen att den aldrig blir en hundhandlarras utan förhoppningsvis, förblir, den sunda ras den är idag, med många friska och pigga "åldringar" på 10 – 16 år.

Man måste lära känna rasen och uppleva deras enorma charm, anpassningsförmåga och tillgivenhet, för att inse dess fördelar, sedan säger man

EN GÅNG "AUSSIE" ALLTID "AUSSIE"

Barn dras till "aussies" och "aussies" dras till barn,
förutsatt att de blir väl behandlade av barn